Archive for september, 2012

Med två veckor kvar till Rhodos känner jag mig mer stressad än någonsin. Allting som är att göra inför avresa inklusive jobbet, dagis, hämta, tvätta och allt annat gör att jag undrar lite lätt om det kommer räcka med en vecka i solen för att man ska hinna vila upp sig på 7 dagar i solen 🙂

Annonser

Read Full Post »

 

Här promenixar jag varje morgon till jobbet. Betydligt mer harmoniskt än att stå på ett packat tåg.

Read Full Post »

Lindas första 30

Vi hade sedan en tid planerat att fira Lindas 30-årsdag med vänner, fest och med förutsättningen att vi kunde lämna bort lillan till mina föräldrar men stackaren blev jättedålig på dagis precis kvällen innan med 38,9 graders feber och jättehängig. Natten vart bara kaos och vi fick sova i skift. Fruktansvärt var det. Morgonen vart inte bättre, hon var som helt förlamad ville bara vara i famnen och tvär vägrade mat och dricka vilket är fruktansvärt att vara med om som förälder.

Jag åkte hem från jobbet och köpte med mig lite smärtstillande, feber nedsättande och en doseringspruta sen åkte jag hem och tvångsmatade henne med vätskeersättning eftersom hon inte hade ätit på flera timmar och 4 timmar senare så kvicknade hon till så pass att vi genomförde våra planer på att träffa våra vänner och lillan fick sova hos farfar ute i Strängnäs och allt gick superbra. Hon började äta och sov sen hela natten.

Sammankomsten och festligheterna var väldigt viktiga för att det är första gången som vi har fått möjligheten att spendera kvalitetstid med våra vänner och det skulle kännas som ett otroligt nederlag om lillan fått förstöra denna kväll med tanke på hur ansvarsfulla vi har varit och hur hårt vi har slitit med hennes väl och ve så vi gjorde den bedömningen att hon var tillräckligt frisk för att lämna bort.

Fick besök av Jessica, Mackan, Jofs, Bohgard, Henke, Erik, Emelie, Emma, Grete, Beckman, Angelica

Read Full Post »

Magi

Igår så jobbade Linda så jag och Tuva-Li sov den natten i vardagsrummet så mami fick vila sig lite. Vi stannade hemma hela dagen och lekte och mös. När eftermiddagen kom så gick vi och handlade mat för kvällen och på vägen hem så märkte jag att Tuva ville ur vagnen så vi gjorde en avstickare till Mosebacke torg för jag tänkte hon kunde få nyttja sina nylärda färdigheter i tvåfotagång. Vädret var väldigt grått och det småduggade, fontänen på torget sprutade vatten för fullt och inte en människa i sikte men det ekade en saxofon över hela torget. Någon satt någonstans och spelade sax som om det var inför en stor publik, extremt talangfullt, med  stor känsla men inte en människa i sikte. Kändes lite spöklikt men väldigt stämningsfullt.

Jag tog upp Tuva-Li och när hon började gå så började saxofonen spela Pippi Långstrump och då fattade jag direkt att han/hon såg oss så jag tittade mig omkring och eftersom det ekade över hela torget så förstod jag först inte var ljudet kom ifrån men en bit bort bland ett par bänkar vid ett buskage satt en äldre man, 65-75 år och spelade och jag såg att han spelade för oss. Jag tittade upp och log och barnlåtarna fortsatte komma en efter en, Madicken, Emil i Lönneberga, fortfarande inte en människa i sikte. Efter en halvtimme så packade han ihop sitt, hoppade upp på en cykel och  lämnade oss i en helt magisk känsla, lite utav en tomhet men ändå med något jag kommer minnas länge.

Read Full Post »

Tuva-Li går

Read Full Post »

På fredag fyller då Linda 30 och vi får unna oss barnpassning och våran första barnfria natt sedan innan den 25 juni förra året. Vilken fullkomlig skräck att inte ha någon kontroll men så jävla skönt att för en gång skull få ägna lite tid med vänner och åt varann. Känner sig lite som bambi på is i nattlivet. Ingen koll på vart folk går längre.

Grannarna under oss har nyss fått barn och ligger ett år efter oss och om kvällarna när jag nattar Tuva-Li som somnar på 10-15 minuter  så hör jag dem desperat försöka trösta en deras lilla som gråter medan tonen mellan de vuxna är vass i kanten och stressad. Vet precis hur det är och är så jävla glad att den tiden är förbi.

Read Full Post »

På ben

Det skulle ta 15 månader innan lillan började gå men nu är hon i alla fall mer eller mindre på benen. Hon går flera gånger om dagen men inte hela tiden men det sker stora framsteg från dag till dag. Största problemet är fortfarande att hon är lite rädd för att trilla eftersom hon har slagit sig så många gånger tidigare. Dagis går fantastiskt bra, hon älskar att vara där och älskar personalen och allt känns jättebra just nu. Livet leker.

Read Full Post »

Older Posts »